Många tänker på benskörhet som något som drabbar gamla damer med krokig rygg. Verkligheten är mer komplex än så, och inte särskilt trevlig att inse: skelettets försvagning startar ofta redan i 30-årsåldern. Vårt skelett är som starkast kring 25 till 30 års ålder, och efter det tappar skelettet sakta styrka. Det är lite som att fylla ett badkar och glömma att stänga av kranen – mer försvinner än vad som tillkommer. Read more now on benskörhet och kalciumbrist.
Osteoporos betyder att skelettet blir mer poröst och ömtåligt. Ett hårt handslag eller ett felsteg från trottoarkanten kan orsaka brutna ben. Just höftfrakturer räknas som mycket allvarliga. Statistiken är dyster: många som bryter höften efter 70 återhämtar sig aldrig helt. Det handlar inte om att överdriva, utan om fakta.
Vad orsakar då denna process? Kalciumbrist nämns ofta, men det är långt ifrån hela bilden. Vitamin D spelar en avgörande roll, eftersom kroppen behöver det för att absorbera kalcium. Hormonella förändringar, särskilt efter klimakteriet, påskyndar benförlusten hos kvinnor. Även män drabbas, men deras hormonella förändringar sker långsammare. Även brist på motion, tobaksrökning, mycket alkohol och läkemedel som kortison kan bryta ned benmassan.
Som tur är går det att påverka utvecklingen. Styrketräning är en av de bästa investeringarna för ditt skelett – benen anpassar sig efter belastning och bygger upp sig när de utmanas. Aktiviteter som löpning, dans och trappor ger positiv effekt, eftersom belastningen stärker benvävnaden. Simning är nyttigt men påverkar inte benstyrkan lika mycket, även om det har många andra hälsofördelar.
Kosten spelar också stor roll: gröna grönsaker, mjölkprodukter, berikade produkter och fet fisk är bra val. D-vitamin från solljus är gratis, men i det svenska vintermörkret blir nivåerna ofta för låga, och därför kan kosttillskott behövas.
Att kontrollera bentätheten regelbundet kan vara klokt, särskilt efter 50 eller om benskörhet finns i släkten. Undersökningen är enkel och sker med röntgen utan större obehag. Att vänta tills ett ben går sönder innan man agerar är ungefär som att laga problemet först när skadan redan skett. Att förebygga är nästan alltid bättre än att försöka lösa problemen senare, och kroppen svarar ofta positivt när den får rätt förutsättningar i tid.